Studien har följt tio familjer över fyra generationer och visar en tydlig trend: barn får allt mindre utrymme att röra sig på, på egen hand. I studien jämförs utvecklingen även med rekommendationer för kor på grönbete – där en ko, trots att den är inhägnad i en hage, bedöms ha större möjligheter att röra sig fritt än en sjuåring. Mindre än en tiondels procent 1955 var Åsa sju år och fick röra sig fritt över 260 hektar. Femtio år senare fick barnbarnet Fanny röra sig fritt på två procent av Åsas yta. Ytterligare en generation senare är barnbarnsbarnet Frej begränsad till 0,3 hektar – en tiondels procent av Åsas rörelsefrihet. – Jag är djupt oroad, inte minst för folkhälsan. Jag tänker att vi har för lågt förtroende för våra barns kompetens. De klarar mer än vi tror. Att känna att det här klarade jag, vad mer kan jag klara nu? Ge dem möjligheten att växa med uppgiften, säger Anna-Karin Lindqvist, professor i fysioterapi och hälsopromotion vid Luleå tekniska universitet. Trafiken största oron I studien nämns oro för kriminalitet som en orsak till att inte låta barn gå själva, men enligt forskarna gäller det bara ett fåtal platser. Den vanligaste anledningen är i stället oro för trafiken. – Jag tror inte det är farligare att vara barn i dag än då jag var barn. Men jag tror att många tror det, säger farmor Marianne Westin, under ett besök i lekparken med barnbarnet. – Nummer ett i våra studier är rädsla för trafiken, man oroar sig för det. Men ser man rent statistiskt så har det aldrig varit så få olyckor som i dag. Och föräldrar har aldrig varit så oroliga. Så det här glappet försöker vi sluta till på något sätt, säger Anna-Karin Lindqvist. Forskarna vill se satsningar på flera nivåer, som tydliga myndighetsrekommendationer och mer barnvänlig infrastruktur. De pekar också på att föräldrar kan börja stegvis. – Man kanske börjar med att tillsammans gå och cykla till förskolan och så småningom får man större och större ansvar för det här själv, säger Anna-Karin Lindqvist.
Studien har följt tio familjer över fyra generationer och visar en tydlig trend: barn får allt mindre utrymme att röra sig på, på egen hand. I studien jämförs utvecklingen även med rekommendationer för kor på grönbete – där en ko, trots att den är inhägnad i en hage, bedöms ha större möjligheter att röra sig fritt än en sjuåring. Mindre än en tiondels procent 1955 var Åsa sju år och fick röra sig fritt över 260 hektar. Femtio år senare fick barnbarnet Fanny röra sig fritt på två procent av Åsas yta. Ytterligare en generation senare är barnbarnsbarnet Frej begränsad till 0,3 hektar – en tiondels procent av Åsas rörelsefrihet. – Jag är djupt oroad, inte minst för folkhälsan. Jag tänker att vi har för lågt förtroende för våra barns kompetens. De klarar mer än vi tror. Att känna att det här klarade jag, vad mer kan jag klara nu? Ge dem möjligheten att växa med uppgiften, säger Anna-Karin Lindqvist, professor i fysioterapi och hälsopromotion vid Luleå tekniska universitet. Trafiken största oron I studien nämns oro för kriminalitet som en orsak till att inte låta barn gå själva, men enligt forskarna gäller det bara ett fåtal platser. Den vanligaste anledningen är i stället oro för trafiken. – Jag tror inte det är farligare att vara barn i dag än då jag var barn. Men jag tror att många tror det, säger farmor Marianne Westin, under ett besök i lekparken med barnbarnet. – Nummer ett i våra studier är rädsla för trafiken, man oroar sig för det. Men ser man rent statistiskt så har det aldrig varit så få olyckor som i dag. Och föräldrar har aldrig varit så oroliga. Så det här glappet försöker vi sluta till på något sätt, säger Anna-Karin Lindqvist. Forskarna vill se satsningar på flera nivåer, som tydliga myndighetsrekommendationer och mer barnvänlig infrastruktur. De pekar också på att föräldrar kan börja stegvis. – Man kanske börjar med att tillsammans gå och cykla till förskolan och så småningom får man större och större ansvar för det här själv, säger Anna-Karin Lindqvist.