Mats Nilssons lillebror levde för skogen och jakten var ett av hans största intressen. Men under ytan fanns ett mörker, och han tog sitt liv med sitt jaktvapen. – Så här i efterhand – sista tiden märkte man att han drog sig tillbaka mer och mer. Slutade svara i telefon. Man tänkte ju inte på det då. Varför frågade jag inte mer. Kanske hade han funnits kvar, säger Mats Nilsson. Psykisk ohälsa och vapenoro Sju av tio som tar sitt liv i Sverige är män, och att det sker med jaktvapen är en vanlig metod framför allt i Norrland. I samarbete med de lokala regionerna vill Jägareförbundet i de fyra nordligaste länen bryta ett stigma och få fler att våga prata om känslor. – Det finns ju kanske det där stigma, om att jag kan prata om hur stora älgar jag skjutit och hur många, men inte om hur jag mår. För då kan jag verka svag. Man vill få det mer normaliserat att våga prata – för då kan du få hjälp, säger André Westin, vice ordförande Jägareförbundet Norrbotten. En orsak till att jägare kan dra sig för att söka hjälp är en rädsla för att få sina vapen beslagtagna, enligt Jägareförbundet. Förbundet vill därför förändra samtalsklimatet runt lägerelden och uppmuntra till att prata om måendet innan den psykiska ohälsan gått för långt. Men även att jägarna ska hjälpa den som behöver professionell hjälp att söka hjälp. – Vi ska inte vara några psykologer, men vi ska vara goda kamrater, säger André Westin. ”Våga fråga” För att nå ut jobbar Jägareförbundet med informationsmaterial, föreläsningar och att uppmuntra fler jägare att vara förebilder och berätta hur de mår. – Våga öppna upp för det, innan det har gått för långt. Det är en styrka att våga prata om sitt mående. Man är inte bäst bara för att man skjutit flest älgar. Man måste våga prata om sitt mående också. Det är viktigt. För det kan vara ett första steg till att må bättre och inte hamna i den djupa rännan, där det är svårare att komma tillbaka, säger André Westin. – Våga fråga om man ser någon som mår dålig. Det är många som kan vara lite rädda för att fråga för man vet inte vad man får för svar. Men oavsett stå bara kvar, visa att du finns. Det tror jag är oerhört viktigt, säger Mats Nilsson.
Mats Nilssons lillebror levde för skogen och jakten var ett av hans största intressen. Men under ytan fanns ett mörker, och han tog sitt liv med sitt jaktvapen. – Så här i efterhand – sista tiden märkte man att han drog sig tillbaka mer och mer. Slutade svara i telefon. Man tänkte ju inte på det då. Varför frågade jag inte mer. Kanske hade han funnits kvar, säger Mats Nilsson. Psykisk ohälsa och vapenoro Sju av tio som tar sitt liv i Sverige är män, och att det sker med jaktvapen är en vanlig metod framför allt i Norrland. I samarbete med de lokala regionerna vill Jägareförbundet i de fyra nordligaste länen bryta ett stigma och få fler att våga prata om känslor. – Det finns ju kanske det där stigma, om att jag kan prata om hur stora älgar jag skjutit och hur många, men inte om hur jag mår. För då kan jag verka svag. Man vill få det mer normaliserat att våga prata – för då kan du få hjälp, säger André Westin, vice ordförande Jägareförbundet Norrbotten. En orsak till att jägare kan dra sig för att söka hjälp är en rädsla för att få sina vapen beslagtagna, enligt Jägareförbundet. Förbundet vill därför förändra samtalsklimatet runt lägerelden och uppmuntra till att prata om måendet innan den psykiska ohälsan gått för långt. Men även att jägarna ska hjälpa den som behöver professionell hjälp att söka hjälp. – Vi ska inte vara några psykologer, men vi ska vara goda kamrater, säger André Westin. ”Våga fråga” För att nå ut jobbar Jägareförbundet med informationsmaterial, föreläsningar och att uppmuntra fler jägare att vara förebilder och berätta hur de mår. – Våga öppna upp för det, innan det har gått för långt. Det är en styrka att våga prata om sitt mående. Man är inte bäst bara för att man skjutit flest älgar. Man måste våga prata om sitt mående också. Det är viktigt. För det kan vara ett första steg till att må bättre och inte hamna i den djupa rännan, där det är svårare att komma tillbaka, säger André Westin. – Våga fråga om man ser någon som mår dålig. Det är många som kan vara lite rädda för att fråga för man vet inte vad man får för svar. Men oavsett stå bara kvar, visa att du finns. Det tror jag är oerhört viktigt, säger Mats Nilsson.
Bevakning som hänger ihop med den här — pågående och tidigare.